Åkte hem i mörkret
Mina knän darrade
Kunde inte tänka klart
Kylan berörde mig inte
Febern kände jag knappt
Tänkte bara att nu,
nu är det längt kvar till nästa te stund
Jag kan inte få fram i ord
hur konstigt det känns
Jag vet att jag inte har kännt dig
speciellt länge eller väl
Men mot mig har få varit så snälla
Så dubbla känslor
En vän förlorad, men ändå inte,
till Norrland...
Jag hoppas att jag lever hösten ut
och dricker te igen runt jul.