Pappa,
Jag minns en gång när du sa.

Att du skulle hoppa från en bro,
Offra ditt liv
För mig.

Men nu i efterhand har jag förstått,
Att där i soffan,
kunde du säga vad som helst.

Jag satt med hakan stött mot knäna.
På den tiden man fortfarande
Vågade drömma.


Och utanför vår tvåa
Var natten kallare än vanligt.
Mörkare än vanligt.

Men det märkte bara du.