När dina tankar tillåts sjunka till botten
när grytan slutat koka
när alla röster har tystnat
när alla dörrar är låsta
vet du vad som väntar

Varje ton tycks väcka just den känsla som bubblat under ytan
varje bild du ser förskönas eller förvrängs
så att du ser vad du vill se

Dina ögon vänds innåt
du blottar dina brister för dig själv
och nu tycks hela världen titta på

Om det så vore i en folkmassa
eller om natten i ditt rum
så känner du dig alltid lika ensam
när ingen finns där att hålla dig
sällskap
eller när dina tankar inte längre kan distraheras

Som värst blir det
när du låter det fortsätta
utan att ge verkligheten en chans att hinna ikapp
när du slår dövörat till
och bara ser det du vill se
sprickorna i muren

Just då det händer
är det du mot universum
du står ensam mot evigheten
utan en chans att tänka om
dina tårar sprider salt i dina sår

Då handlar det om
att kväva lusten att skrika och svära
att dämpa ljudet av dina hjärtslag mot tomheten
och komma ihåg
att i morgon
är du inte ensam längre