Pölar av guld uppenbarar sig på trägolvet när solen flödar in genom den öppna dörren.
Jag genomlider svettiga dagar men kvällsluftens njutning är som en doft av paradiset, om det nu finns?

Dryck som tappats på ekfat när jag var i 30-årsåldern lägger en tunn sval slöja över mitt sinnes ansikte och kropp.

Ett trassligt rött garnnystan av tankar fyller mitt huvud. Hela tiden finns det lösa ändar att följa och knutar att fastna i.

Hur kan jag bli förstådd när jag försöker förstå?

Att finnas till är så stort, efter halva livet undrar jag fortfarande om det finns någon bruksanvisning?
För varje klarhet jag inser öppnas dörrar till nya suddiga världar.
Varje insikt föder nya frågor, en knut går upp och andra dras åt.

Mina ögon upplever kvällens övergång till natt. Himlen mörknar, en varm dag svalnar av och somnar. Svalornas flygtävlingar är slut och allt tystnar.

Så även jag, nog med trasslande för idag. Nu väntar vilan på sval kudde med en biljett till ett ställe där pölar av guld kanske finns och även bruksanvisningar.