Huvudbry, heder och huvor
Får inte se dagens ljus
Att slita i mörker och gruvor
Kan göra dig kall och burdus

En gång så fanns det en gnista
En gnista som lyste så stark
Den sänktes ner i en kista
Hundra fot under mark

Hon hade en glimt i sitt öga
Och stegen var lätta som halm
Flyget minns jag väl föga
Men vi solade under en palm

Då insåg jag bara av farten
Under nån kokosnöt
Som en revisor anställd av staten
Räkna jag ut - hon var söt!

På varje uteservering
Förstärktes hennes skratt
Hon hade en tatuering
En panter eller en katt

Som en neonskylt som blinkar
Karisma blandat med krut
Sedan beställde vi drinkar
Och levde fullt och fullt ut

Tillfällig var denna lycka
Med mindre och mindre kontakt
Att slita sönder och stycka
Att gömma sig i sitt schakt

Huvudbry, heder och huvor
Bland malm och mineral
Att vistas i mörker och gruvor
Det är min katedral