"man behöver bara vara lite udda för att ses som extrem"
"en vuxen man rullar sig i en stor lövhög som en väldig hund, tittar fram bland de dalande löven, precis så... glad"
"tystnaden va unik, och han längtade så... Fönstret täcktes med regn... någonting inom viskar... så tyst... älskade tystnad"
"han hade vin och galenskap i dussintals, men ingen att dela det med. Han kom hem glad till en tom lägenhet. Tände en cigg... och började skriva"
"kniven va inte vass, men hotfull... ty ögonen va galna. Svarta"
"skynda dig"
"hu"
"dem stänger snart"
"okej"
han stod där i regnet, önskade att han va någon annanstans. Lyssnade trött på konversationer som dödade honom. Såg ingen kärlek i den så kallade kärleken. Bara tomma glas... i slutet av kvällen så va de bara tomma glass kvar.
"vem är du?"
"är det bruset som dödar oss?"
"va?"
"inget... jag är ingen"
"nä... du är någon"
hon va vacker. För vacker. Mina ögon klarade inte av det. Sluta titta på mig. Min kompis ville ha henne. Mest för sex. Jag ville bara gå därifrån.
"vad är du skyldig till?"
"allt"
"även gud?"
han log.

om händerna kunde sluta skaka så skulle jag skriva de där brevet. Om tårarna kunde sluta falla så skulle jag förklara allt jag nästan aldrig kunde och ibland inte ens vågade. Hotellrummet va så stort. De svalde henne långsamt.

"vad är det?"