Det finns inga ord för det, när jag har det.
Alla säger till mig "du ser verkligen inte ut att vara 40" och visst de stämmer.
Men känner mig också som 400 så där är det också.
Jag borde inte dricka, speciellt inte sprit, men kan inte tillåta mig att framstå vek, inte framför en Irländare, inte när han är chefen för hela alltet.
Inser att de är dags att öppna upp lite, dela med mig om de förflutna.
Jag nämner att sist jag va på denna puben så blev jag påflugen av en kvinna och hon och jag typ nästan hade sex utanför.
Bara några få historier. Töm inte allt på engång. Jag är ganska packad men går igenom utan starka känslor, allt känns liksom avslaget, nästan kalkylera, gillar inte att vara berusad men ibland behövs det för att människor ska förstå varandra...
Min mössa är borta, kommer få skit för det