De mörkbruna ögonlösa hundarna kastar sig rasande blodtörstigt stridsberedda mot marken för att fånga pärlorna jag kastar för svin.
De betbeklädda bestar till vildgrisar som nyss fått upp ett spår efter fjolårets tryffel och redan är på väg långt långt härifrån.

Järngrindar, höstfukt, frostiga frasiga löv på buskarna. Av kärlek syns inte ett spår genom denna eviga röta till årstid och till sist dör alla hundarna. Det är inte meningen, jag vet bara inte vad hundar äter.