in i ditt skimmer 

kommer jag,

när stillheten är som störst

när världen är som vackrast 

spinner vi trådar av vår lust

in i ett andetag talar årsringar av trä

en lampa i dunkel sjö syns lysande  i relä

till stilla vågor lugnar vi oss alla land

Ett famntag bort är vår lyckas strand

allt är så så ljust häruppe

ur alla knoppar vid syn det bryter ut

en kaotisk vacker stillsam vår

vi svävar, må det aldrig ta slut

Ett hav av glädje böjande vågar

Magnolia ler fram sin tid som undrande går

Beundrande han älskar kring lustfyllda ymniga ramar

Stramar om kring lövet hon har som aldrig förstår

Eros & Canovas Psyche lever sig ut och fri

ett liv att stillsamt inbringa alla känslor inuti

Hjärtat skall så alltid belysa, tron på kärleksmagin

trots en kammare evigt bruten med livet i periferin