En förödande smärta, en brinnande själ
i mina blodådror, i mina sköra kärl.

En vacker ros med de skadligaste törnar
Breda vingar på ryggen lik kungsörnar

Tog dina vingar, flög iväg och lämnad på marken jag var
Tog med dig varenda gnista av hopp i min kropp som var lämnat ensamt kvar

älskade passionerat hatade med störst
Trots all tveksamhet så kom alltid du på mina tankar först

Kanske var det allt som du till mig sa
att inte ha mig vid din sida var det sista du ville ha

Eller så var Det lågorna i din eldiga blick som med sin hunger skrek att jag var allt,
Det varma blodet som en gång strömmade i mina ådror har nu förvandlats till iskallt

Skulle lyssnat på vad min kloka mamma sa
se och lär och gör som jag

Låt ingen man någonsin såra dig
Men låt framförallt aldrig någon man få dig att stå framför spegeln för att till reflektionen säga "Vem är du som står framför mig?"

Kärlek må vara ett evigt spel
På gott och på ont så gjorde du mig en gång hel

Du som fick mig att le, du som fick mig att gråta
Inget av dom båda kommer jag för dig förlåta

Det fanns en tid då du kunde få mig bara du kände begär
men den tiden är nu över, över så nu säger jag till min första kärlek farväl