En frusen krispighet höljd i dimslöjors dunkel

Möter mig i septembermorgonens skimrande mystik

Och i takt med att älvornas dans suddas ut framför

Mina ögon som nästan blundar inför trolskheten

Börjar trädens alla lysande färger att åter träda fram

För att bli näst intill smärtsamt vackra där i sin glans

Då solens strålar tränger genom dimslöjornas dunkel

Fångar de varje skiftning i naturens mest lysande period

Gult brunt orange och rött med allt färre inslag av grönt

Det är så den regnbågsfärgade skogen träder fram och

Möter mina ögon och mitt hjärta med en oskuldfullhet

Som får mig att le samtidigt som mina tårar hotar i ögonvrån

Så vackert ter sig hösten en septemberdag då luften är kall och klar

Och i mitt hjärta är det ett minne som jag för alltid vill hålla kvar