Hon är en skör växt, en blomma I någons vas, upp ryckt från jorden.
Dör, långsamt i det vackra ljuset, ser det, känner det på insidan, varför? – varför detta sättet…?
Nya leverfläckar, dem växer, jag dör också, men på mig syns det - DET SYNS! de är inte dolt i mig, Förutom i ögonen, ögonen lyser - blå som himmeln.
Vad kommer denna kraft ifrån? Jag känner det, ser det…
"I see a madman, I see the sadness cry within him, destroys his strength like being submerged in acid… desolved"
Hon älskar mig, men är med en annan, hon älskar honom också. Hon älskar båda två, fast på olika sätt. Jag är ensam i min värld. Hon har låst dörren, testar min styrka… hon älskar mina ord inte min kuk, mitt ansikte, min mage.
Min kärlek klöser på dörren, men jag har den hårt kopplad,
"Vad gör du så för dumma hjärta? De kommer ändå aldrig leda till något" och jag känner mig stark som kan göra så… Men sedan kommer alla kvinnorna, och jag har ingen chans, för hjärtat styr den fajten, ååå oftast så går det bara inte. ett uppror, ett hemskt uppror, blodbad… mina händer seglar genom luften
"kom igen dumma hjärta, du skall lyda mig! Göra som jag säger! Du har inget evigt liv, inte med mig"
hur många gånger har man inte rest sig upp i sängen, sittandes, enbart känt att man inte orkar... inte orkar ta på sig kläder, inte orka laga mat, inte orka dricka och skriva och röka och längta... inte orka gå på toaletten, se sin spegelbild, gå till bussen, åka in till stan, gå till jobbet, jobba... hur många gånger har man inte suttit där fast övertygad om man inser en sak till så kommer hela existensen krevera, "because he knows too much, and nothing ever changes..."
hur många gånger har vinet tagit slut, cigaretterna, snusen, ölen, whisky ååå man velat ha mer, mer av någonting annat man inte får, men man vet inte vad?
hur många gånger har man borstat tänderna med sitt egna blod... inte vågat, gjort ändå, vetat att man måste göra något och veknat, inte gjort det...
hur många gånger har man sett sin döende växt och sagt att man skall vattna den, ta hand om den. Bara för år senare hitta den död bakom en hög av skit. Hur många gånger har man börjat svettas okontrollerat? känt sig som den enda människan men ens fel, skavanker...
hur många gånger har man blivit kär i ett par ögon på bussen, på krogen, på fester, hos vänner utan att säga någonting, man kanske inte vågar hoppas på kärlek men en kan ju få reda på det på ett snyggt sätt ändå.
hur många gånger har man inte suttit i fönstret, drömt sig bort, drömt om att vara där man är nu, eller längre fram, bak, bort?
hur många gånger har man velat börja gråta och aldrig sluta utan att någonting sorgligt har hänt en bara för man känner att livet är sorgligt...
hur många texter har man skrivit? hur många gånger har man försökt sätta ord på det som inte går, på det som man inte kan? hur många gånger skall man göra bort sig, skriva medvetet fult för man vill skydda sig ifrån kärleken... har alltid känt att hat är jag beredd på, det kan jag möta... men att kärlek är värre för man kan inte bli arg på det, känner man
hur många ord? hur många tankar? hur många gånger har man inte behövt ta ett steg tillbaka och liksom säga, "jaha, du, så du visste inte allt"
hur många gånger har man stått och inte förstått, spelat med, skrattat och nickat...?
hur många gånger har man gått förbi ett ingripande man känner att man borde gjort? stängt munnen för en sak man känner att man borde sagt?
hur många gånger kan man sabba det? väcka det? skydda det? exponera det? slå det? skada det? läka det?
hur många gånger kan man tro felaktigt? vara missunnsam? hur många öl? hur många sena kvällar, hur många brustna hjärtan, hur många cigaretter, hur många lögner kan man leva, se, och genom lida?
hur många gånger kan man vänta på ingenting? bara en ny dag så man kan göra om processen?
det blå inre viskar
jag blundar
lyssnar

vad var jag nu igen?