Vi hade ett språk utan ord
kände varandra utan och innan.
Vi visste vad den andre tänkte,
redan innan den tänkt.

Vi dansade tillsammans,
och det var bara vi som kunde stegen.
Någon gång provade någon annan,
men gav upp lika fort.

Våran kärlek till varandra,
kanske var svår att förstå för andra.
Men vi förstod varandra,
bättre än någon annan.

Vi var ett team som inte gav vika.

Våra dagar var räknade.
Drömmen blev till mardröm.
Och en ny stjärna tändes på himlavalvet.

Nu står jag ensam kvar,
med världen framför mina fötter,
ett trasigt hjärta
och en villkorslös saknad.

Men,
Så småningom ska vi Dansa igen.