Vinden far fram likt en tjuv som vill stjäla min kroppsvärme. Träden försöker desperat ruska av sig döende löv.
Solen kämpar sig över himlavalvet och går i säng tidigt varje kväll.

Mitt sinne mår bra när naturen städar och förbereder sig för vintervilan.
Kontrasten mellan det vilda utanför fönstret och stearinljuslågans stillhet är som forsens framfart i skogens lugn.

Mina tankar vandrar på små stigar som ibland slutar vid ett stup, men ofta leder till en glänta långt in i mörkret. Gnistrande solstrålar reflekteras i regndropparnas små sjöar. Livets mirakel reflekteras i min hjärnas gruvgångar.

Sommarens grönska är döende. Likstelheten i det frusna grässtrået, det nakna trädets skelettliknande siluett. Frostens massmord på de sista blommorna.

Växtlighetens ålderdom är vacker för den ger löfte om pånyttfödelse. Döden är grå men höstens färgprakt lyser likt tusen ljuslågor och sprider sin värme i min själ.