Vi går stigen från kyrkogården
i Ventlinge på Öland
där Anna ligger begravd
och hennes mor som hon skrev om
så ömsint och vackert,
mamman som dog alldeles för ung
i cancer liksom Anna.
Det blåser starkt här
på solens och vindarnas ö
och jag får låna en huvudbonad
som jag får hålla hårt i
för att den inte ska blåsa av.
Jag läser texterna som finns uppsatta
vid några enkla skulpturer längs vängen
och snart är vi framme vid havet.
Och just här vill jag stanna
för solen lyser
vinden tar fart
och jag kan andas djupt
mycket djupt.
När jag kommer hem
öppnar jag min bok Kore
Annas sista diktsamling
och läser
Gå ut
Försök att andas
även djupt
Om svårt
så genom munnen
Andas, andas, andas
Du har även del i luften.
Du lever och du andas.
Du får andas.
Jaa, innan allt försvinner . . . .