Det var hon

jag var säker på det

nästan

samma vickande gångstil

den trotsiga nästippen

läpparna

som sade ja och nej

samtidigt

Nej

det var definitivt inte

hon

för hon var höststorm

hon var vinden bitande kall

och het

samtidighet

hon var glamour

hon var största sexsymbol

hon var

dessförutom

flickan med svavel-

stickorna

hon var vinterköld

med istapparna hängande

från örsnibbar

och

de frusna fingrarna

om våren

blev hon brännande het

jag brukade svalka

henne

under duschen

om hösten

tappade hon sina blad

vissnande

böjdes hon mot jord

och dog