Kära Du!

Jag har så länge velat skriva dessa rader till dig.
För ute på kanten av klippan, i hjärtat av viken,
där samtalar jag med dig. Nästan varje dag.

Vintervikens mjuka vatten lyckas alltid
skölja mig full av tankar. Om dig.

Jag brukar sträcka ut mig på klippan
och känna din närvaro. Jag vet att du
kommer vara mitt allt och min förhoppning
är att det blir snart, väldigt snart.

Då ska vi fylla varandra med evig kärlek.

Osynlig och okänd är du, men högst levande
på toppen av historien. Vi har bara inte träffats än.

Tills dess, en smekande vindpust. Nu kan jag bara hoppas att brevet når fram.

//Miss M


P.S. Längtar efter dig!