plötsligt slutar tiden slå
lägger tår och vrede i min famn
det fanns en tid för länge sedan
som sa, att kärlek
är en hopplös hamn

min önskan till varje stjärna
var att ljuset fanns
min dröm var min, men hjärtat var tomt
nu står jag här inför min bön
och gud, som jag trodde bara gjorde ont
i samma rum i samma hus
utan att veta, vem jag var

nu ser jag dig
där det är kallt och varmt, ja överallt

i varje stjärna och i varje hamn
i någon som längtar
och i någon som kämpar

nu ser jag dig
ja överallt
när tiden slutar slå
ser jag dig
i min vrede
det är då, du lägger dit en tår

tröstar mig
och jag vet, vem jag är
nu som då.