I rösten av ljus
i hjärtat av guld
viskar en eld
sjunger en sång från förr
en forntida en uråldrig dörr

dom säger att tiden är över
och kan lova mig hem
kan bära mig dit
mitt hjärta är öde
mina tankar går mig förbi
så tala om för mig
vart tog floden vägen
träden som viskar om våren
kan du hålla ditt löfte
och bära mig fri

du forntida hav du uråldriga nav
kan du visa mig ett spår
ett minne som är kvar
i rösten från ljuset som hörs ifrån norr
där stjärnorna lyser
dit inget ont kan nå

kan jag lita på mitt hopp
utan att förgås
kommer världen att bli vacker
du forntida land
uråldriga famn
jag försöker men famlar
i mörker

fast jag hör seger och ära
i din melodi
känner värmen från våren
och frid
så tvekar min kropp att jag
är vid liv
kan du hålla ditt löfte
lova mig hem
kan du bära mig dit
i hjärtat av guld
viskar en eld
en forntida en uråldrig dörr

kommer allt på jorden
bli vackert igen
börjar allting om.