ändlösa rader av skolbänkar
står centrerat i källaren där kedjor av broderi
-som aldrig riktigt lämnat syslöjdssalen-
binder dessa unga sinnen vid sin plats i världen

orden flödar
faller fritt
jag lyckas fånga få förrymda
\"Frihet\" ger mig papercut mellan fingrarna som
\"omringas\" lägger sig på och låter
bitna naglar läka
\"aldrig\" ordet ekar i mitt inre som sätter sig innanför mitt ögonlock och gräver gropar
\"levande\" som min högsta önskan låter sig aldrig fångas jag får springa genom snår med tagg och trolöshet som stjäl mina ord jag bara köttsligt fäst vid mig

teater tär på verklighetens ramar
som i björnfälla värker min kropp under ansträgning inför den ödesdigra promenaden mellan
bokhyllan och sängen

ögondroppar porlar i fria bäckar från min mun
aldrig förr har såren läkt i mina ögon som då tårars salt sätter sig i såren på min gröna
vackra
pupill

lekande barn vill hoppa
sjunga
flaggelant från den historia ni aldrig läst gör dramatisk entré från vårt förflutna

Reliker runt hans hals som ärrad arm kan svinga
stridsgissel över breda axlar
blodat hand ler och spräcker skallar

så ihålig släkting ligger kvar bland döda kråkor
lekplats sörjs som om kyrkogård var anlagd
Öga för Öga Tand för Tand säger han med trofé av iris och kalcium runt halsen som var ett av flera