Efter  en  inspirerande  natts  arbete

med skriftspråkets möjligheter göra

sig förstådd,men med föga tilltro och

förtröstan på att någon enda  skulle

engagerat läsa och komma till insikt

med texternas djupa  förbund  med

alltet och intet vars upplösning och

förlösning  genererar  nya  medvet-

andenivåer,tillåter man  sig  gärna

en stunds siesta med katten tills en

överhettad hjärnbark svalnat något.