Sanningen är smärtsam.

Inte alltid, men vill du ha all sanning utan lögner, då kommer det göra ont, det lovar jag dig.

För du vill nog inte veta vilka brister jag ser i dig, du vill nog inte höra om de barn som blir våldtagna i slavhandeln, du vill antagligen inte byta bil till den som är skonsammare för miljön, du vill antagligen inte ändra dig för att förbättra världen.

Men främst av allt vill du inte att den här idioten ska säga till dig hur du ska vara eller tänka.

Så hur ska du lära dig?

Du som inte kan ta kritik, du som inte vågar se sanning, du som inte kan acceptera den situation som är framför dig.
Hur ska du någonsin få en bättre värld när du ignorerar problemen, när du inte ens vågar titta på vissa fakta för att det skrämmer dig.

Världen är i kaos, men alla går och blundar för de som ber, de som inte får mat. De som har en annan religion, de som har annan politisk åsikt.

Tror du på vissa saker blir du stämplad som galen.
Inte för att någon, egentligen vet om det finns spöken, eller en gud, eller om vi är på ett mentalsjukhus med schizofreni, eller om världen styrs av blodiga händer.

Men vågar du inte öppna ditt medvetande för informationen, så kan du aldrig väga upp sanningen mot lögnen.

Därför kan du gå och tro på lögnen för alltid, för sanningen var tabu.
Så du la aldrig ner energi på den tanken.

Sanningen är att folk dör, folk mördar, folk våldtar.
Vissa blir rika för att de vann en miljon, andra stampar på världen.
Några är fina, men de flesta med så mycket rikedom har roffat åt sig, eller varit sjukligt snåla.

Och snål är man om man ser någon svälta och har 100 miljoner på kontot men den personen ändå inte är värd en limpa bröd..
Det är inte bara snålt, det där är mobbing, det är ondska.

Tänk dig ett gäng på 20 barn som sitter på en lekplats och alla har vars en godis påse med 15 godis bitar var ungefär. Sen sitter en person med 15 kg godis, och tre barn har inget godis alls.
Han som hade 15 kg godis med sig vägrade ge bort en ända godis bit.
Vad hade den mamman sagt till sin unge?

Kan du inte dela med dig behöver du inte godis själv heller..

Det var åtminstone så jag blev uppfostrad av mina föräldrar.

För där är grunden till ett samhälle som fungerar.

När man delar med sig.

Jag säger inte att han skulle gett bort alla 15 kg, men han kunde gett dem 5 godis bitar var. så de fick lite åtminstone.
Men han gör inte det, för det är hans godis.

Sanningen är hemsk många gånger, sanningen att vi krigar mot varandra. Sanningen om alla slagna och ner trampade människor i detta samhälle, så många som dör av ojämställdheten för att några ska leva som grisar och majoriteten precis ska klara sig.

Det är därför folk dör av svält, för att det är socialt accepterat..

Det är socialt accepterat att de människorna ska förtjäna mindre för att du arbetat så mycket, för att någon en gång i tiden bestämde att du skulle ha högre lön..

Men hade majoriteten levt under samma villkor som hen som svälter så hade vi mördat våra ledare. Så ända anledningen som det kan vara så här är för att majoriteten har det "bra" eller åtminstone tror de det, och de bryr sig därför inte om andra för jag har ju redan mitt.

Och samtidigt denna fasaden som så många bygger kring att de vill se så bra ut, utåt. Så de vågar inte ens ge en krona till en uteliggare, för men tänk på gängen, eller tänk om folk beblandar mig med den klassen för att jag ger en krona, tänk om folk tror jag är en sådan typ.

Usch, mentaliteten gör mig spyfärdig.

Det är en smutsig människa som beter sig så, smutsig i hjärnan, skadad av tankemallar som ett stort ego som driver fram på bekostnad av andras lidande.

För att du ska kunna känna dig mer värd, mer värdig, mer förtjänt av, hus, hem och mat.

Vill vi veta och förstå sanningen.
Då borde vi alla stå i skamvrån och skämmas, så som jag redan gör för oss alla.

Att ignorera ett problem eller en situation är att acceptera att den är som den är. Det är att vara på samma sida som problemet.

Om fem personer står i ett rum och den ena slår den andra i ren mobbing, och de andra tre personerna ser det men gör inte något.
Då har alla dessa tre personer som inte gör något accepterat att det är lugn att mobbingen tar plats. Genom att inte förbättra eller ens försöka förbättra situationen, när deras gemensamma styrka kunde stoppa hela händelsen..

Om sju personer står vi ett hus och den ena ska tända eld på huset där en familj ligger och sover.
Om du och de andra sex personerna då inte försöker stoppa personen, är ni alla skyldiga till att ha accepterat den andre individens agerande genom att låta den ske.

Så ingen anledning är rätt anledning att ignorera problemet.

För då accepterar du utkomsten av situationen, för den var inte värd din kraft. Då var det i din värld bättre att världen brann upp än att du reste dig ur din komfortabla fåtölj..

Då kan du inte heller klaga, du kan inte få sörja de som dör, för du är delaktig i skapandet av problemet, precis samma sak som att man inte får klaga om man inte röstat.
För att inte rösta är samma sak som att acceptera att vinnaren vinner.

Därför är en blank röst värd mer än att strunta i det. för då visade du ditt missnöje med alla partier, eller ditt missnöje med demokratin och då har du visat din ståndpunkt.

Då kan du få tala. Då röstade du emot alla.

Men att inte rösta alls och sen gå och klaga, säga saker som: amen jävla skit att de där idioterna vann. Ja då skulle du varit med och röstat då ju, försökt förändra och inte vara soffpotatis...

Precis som du behöver varit med och hjälpt världen.

Men du var upptagen med att lägga ut ännu en bild på din mat på facebook och sitta och klaga på att jag skriver långa brandfacklor som gör dig obekväm i dig själv.

HA, obekväm, hur fan tror du jag mår bara av att leva i denna världen?
Hur tror du det känns när alla ignorerar problemen man tar upp?
Hur fan tror du sanning är egentligen?
En rolig vän som klappar dig på ryggen?

Nej sanningen är ett slag i ansiktet och antingen däckar du eller vaknar du.

Antingen blundar du eller slåss du.

Antingen är du en del av problemet eller är du en del lösningen..