Timmerkojan full

av sur rök och härsket fläsk

tärd av tidens tand

vilar den vid skogens rand

nära brunbjörnens ide

växer skägglaven

andas dagarna frihet

i ingenmansland

där ångloken stallats hörs

uvar hoa om natten

vågar sig bara

gammelmor ut på mon på

jakt efter hjortron

ser något grått på tuva

tomtens bortglömda luva

tar hon med sig i

näverkonten till stugan

int ska han frysa

när vintertid stundar ska

han ha sin julgröt på bron

när rimfrosten på

fönstren smälter av värmen från

vedspisen stiger

doften av nybakat bröd

blandat med gamla minnen