Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Häxan, forts

Häxan svalde nervöst inför den gamla kvinnan och stammade nä, häxa är jag inte. Jag är..bara intresserad av...detta vackra spö. Den gamla damen snörpte på munnen men lät det vara. Kvinnan andades ut och satte sig ner vid spisen och lagade mat. Barnet skrek och hon matade det och hon sade vi gifter oss till våren, min man och jag. De gamla blev genast gladare och gick till henne och önskade henne lycka och kvinnan tackade dem. Häxan log för hon visste att de skulle bli mycket lyckliga. Jag vill att jag och min man blir bjudna på en riktig middag natten för mitt bröllop. Ja, svarade de gamla, det ska du få. Hon nickade och log. Hennes barn sov och hennes man rökte pipa vid ugnen. Han satt, hans svarta byxor ihopknutna med rep. De log åt varandra och kvinnans mörka hår hängde framför hennes ansikte. Hon log. Hon gjorde skor av bark och imorgon skulle de träffa bygdesällskapet och lyssna på musik och dricka kaffe med dopp. Hon var lycklig. Natten kom och de lade upp barnet i sängen ovanför och stängde luckan. Hennes man gick ner på knä och friade till henne och hon sade ja. Han satte ringen på hennes finger och skrattade. Hon log och kramade om honom. Ja visst vet han att jag älskar honom? Frågade hon och han log. Jo visst vet jag väl det svarade han och tog hennes hand och ledde henne till sängen. Morgonen efter plockade hon bär med de andra kvinnorna och sjöng så vackert att de tittade på henne.




Prosa (Novell) av Nirvanarain
Läst 271 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2016-11-28 15:57



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nirvanarain
Nirvanarain