söndagslugnet

ligger över bomhus

gamla minnen

gör mig full i skratt

varje dag är

ett steg närmre fonus

men jag vandrar på

och visslar glatt

det står inte på

förrän det vänder

det som kallas 

midvintersolstånd

tänder hopp i

nordens kalla länder

och i en lätt frusen

vagabond

jag blev aldrig

hjärntvättad med tomten

och det är jag

väldigt tacksam för

i mitt hjärta

brinner himlens sanning

och det är en eld

som aldrig dör

LARZ GUSTAFSSON   091206  - Källö