Jag var på julfest igår
och i slutet av kvällen
lottades vinster ut
från lotterierna som gått runt.

Framför mig låg några inköpta lotter
som jag memorerat numren på
och det var minsann fina vinster,
bland annat två stora korgar
fulla med allsköns godsaker inför julen
skänkta av en gårdsbutik.
Där fanns också biobiljetter,
ett par flaskor vin
och några mindre vinster
men tänk, allt gick min näsa förbi.

Suckade besviket
men så lystrade jag till
för blommorna som prydde långbordet
skulle också lottas ut,
de var fyra stycken.
Jag skulle få en ny chans!

En vacker vit liten julstjärna
hade funnits med mig hela kvällen,
hon fanns helt nära mig på bordet
och vi hade haft ögonkontakt lite då och då.
Tänk om . . . .

Jaa, den första blomman av de fyra som lottades ut
var min egen stjärna och hon blev min!
Vilken lycka - för inte skulle hon få hamna
hos någon som inte kände henne så väl som jag!
Jag drog henne snabbt intill mig.

Snart var det dags
att bege oss hemåt i kylan,
och jag tog min röda julservett
och svepte in henne varsamt i den
och lade henne i min tygkasse.

När vi kom ut så kände jag
hur gnistrande kallt det var,
och jag visste ju hur ömtålig hon var den lilla.
Jag insåg snabbt att jag måste låna henne min mössa
och i den bäddade jag ner henne så mjukt.

När vi kom hem belönade hon mig
med en mycket tacksam blick
och sen såg jag
hur det mellan henne och mig
svävade ett tecken.