julen är här med all sin värme den sprider, men över gator och torg ser jag människor som lider.
Jag kan inte blunda eller försumma den smärta som så påtagligt bränner om man öppnar sitt hjärta.
om man öppnar sina ögon och ser utan att bara titta.
Stannar upp en stund i all hast när man julhandlar det sista.
Då kan man höra deras böner om man lyssnar riktigt noga,
deras tårar som blir till is, men att hoppet ännu frodas.
Det hopp som får en drömma och visionera om framtid, om en familj att dela denna årstid med att för engångsskull känna värmen.
Den värmen alla pratar om, gemenskapens högtid och pridikandet om att ingen är ensam men kollar snett på han som i trasiga kläder sitter i kylan och väntar.
Väntar på något bättre, drömmer och längtar.
Med en flaska i sin hand bedövar han smärtan.
Kontrasten mellan människors tillvaro är så brutal, den ena känner lycka och den andra raseras totalt.
Det är nu man ska vidga sina vyer och inte blunda för all denna misär, för en dag kan du vara du som helt plötsligt sitter där.
utan framtidstro, utan hopp om ett bättre liv.
allting kan vända så fort, först då kanske du ser allt i ett annat perspektiv.