Du stog framför mig som du kom från ingenstans.
Jag hoppades att du inte vill mig något.
Men det var precis det du ville.
Du ville det som jag har velat alla dessa år.
Nu kom du och hämta mig. Vi skulle färdas genom himlen genom de vita molnen.
Kvar på jorden skulle det stå bara en lite grå gravsten på en liten kyrkogård.
Inga fina blommer skulle ligga där.
Inte någonting skulle ligga på jorden ovan på min slarviga spikade fula kistan.
Ingen skulle bry om mig.
Bara du som skulle hämta mig skulle ta min hand.
Vi skulle flyga genom himlen.
Tillsammans skulle vi få änglavingar.
Vi stannade på en vit plats.
Den var inte svart i alla fall.
Faller jag så faller ingen.
Så är det för visa.
Men varför skulle det bli just jag.
Varför finns något som inte borde finnas?
Men hur skulle det se ut då?
Då skulle aldrig den här dikten finnas.