Det sägs att du bär mig när jag har det svårt
Men jag håller krampaktigt om dig så hårt

Jag tror stormen ska rycka mig ur din famn
Som en båt som aldrig når sin trygga hamn

Men din famn är starkare än orkanens kraft
och tryggare plats än jag någonsin har haft

Missmod och tvekan i själens mörkaste natt
Hopplösheten vinner, står där schack matt

Känslorna tar över och förnuftet försvinner
Kommer tillslut något som om dig påminner

Att tålmodigt vänta på dina lösningars svar
Inte lätt i det svåra när det tar så många dar

Förbarma dig över otålighetens konsekvens
Du vet ju ändå hur mänskligt jobbigt känns

Du i mitt hjärtas innersta rum ändå vill bo
Där finner du min trygga bro från tro till ro