Jag mötte dig, som födseln möter livet
Jag mötte dig, som nåt man längtat och har kärt
Du berörde mig, såsom lycka är beskrivet
Och allt jag ratats för var plötsligt något värt

Ja jag föll för dig, såsom alla löv ska falla
Åh jag höll i dig, som nåt man skyddar med sitt liv
Åh jag värmde dig, under nätterna de kalla
Som en ärans man både öm och instinktiv

Jag hörde dig, genom varje klang och tonart
Jag hörde dig, som det vackraste nån sagt
Och allt vi svurit på var i samma stund försonat
När vi vaggades i samstämdhetens takt

Jag kunde burit dig, till en ouppnå'lig himmel
Jag kunde burit dig, mot en kärlek som är sann
Åh jag önskade, att jag var stjärnan i ditt vimmel
Som du sökt hela ditt liv och slutligt fann

Jag finns här nu, till det som vittnesbörden kalla
Jag finns här nu, men imorgon far jag bort
Jag ryser nu, över att din dom ska anbefalla
Att vår kärlek var för orimlig och kort