Ren Vinter




Under vintern jagar jag blommor
För mina ögon har tittat ut sedan jag var liten
Jag är en drömmare…

Alla flingor som faller, ljudet av trampad snö och frusen luft
Allt av detta var en upprepande dröm
Åren blev längre, men säsongen blev varken det eller kortare.

Februari blev aldrig sig lik
Den blev min påminnelse…
…att jag ännu var blott en drömmare…

***

Det jag jagade var varken blommor eller flingor
Den var något vackert och ömtåligt
Jag sprang efter ett minne…

Ljudet av minnet började skära igenom vinterns balad
Genom trampad snö, fallande flingor och kall luft hörde jag en röst.

Januari blev aldrig sig lik
Den blev mitt ny-löv…
…att vakna upp från min dröm…

***

Det jag fann var varken glatt eller sorligt
För den var båda och ingen
Jag fann mitt minne av min moder…

Hon var hemsk och härlig, snäll och arg
Vad jag än färgade henne som visste jag dock…
Att hon hade—på ett eller annat sätt—båda oss i hennes hjärta.

December blev aldrig sig lik
Den blev mitt klargörande…
…att min barndom var både inferno och paradiso…


Slut