Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
när du var en stormvind var jag ett barn


levnadsöde.



kulta kaunis.
viskade du i mitt öra.
kulta kaunis.

Allt var så skimrande vackert

men allt som blev kvar var ärr
och upprörda minnen.
Orkanen kom.
rörde om allt
skapade kaos av färger i min vardag
som förr var så grå

rött
rött
rött

och ingenting kunde skilja mig ifrån dig
ingenting utom du.
jag trodde vi var oskiljaktiga

Hjärtats språk
skrek vi ut
i varandras ansikte.
Rakt in i varandra
där orden stannade kvar

Jag som satt gränsle över dig i parken, under solen.
Myrorna var överallt.
minns du?

Jag minns allt.
Din röst, din doft, ditt hjärtas rythm.

Du gjorde mig levande, vackerillusion.
Du gav mig livet.

jag skall aldrig glömma dig, vildvind.
på återseende, på återseende.




Fri vers av Terese
Läst 284 gånger
Publicerad 2006-05-19 10:09



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Terese
Terese