I kolsvärtan inombords
Kliver jag ut över kanten till bråddjupet

Och faller
Handlöst
Till änglars kör och sagolika stjärnmusik

Faller med slutna ögon

Runt mig faller också vita hundloka som stjärnor
Vitt flor i sockersöta stjärnor
Blåklockor ringa varnande
Att falla är farligt!

Men med min vanliga tur
Så utvecklas vingar på min rygg i rask takt

Och jag börjar sväva för egen maskin
Fram och tillbaks över bråddjupet
Utmanande svärtan
Som vill ta mig till sig
Förgöra mig

Plötsligt ser jag ljus
Ljus som belyser olika saker
Allt eftersom jag tittar

Det är ljuset i mina ögon som lyser upp mörkret
Och jag ser att jag har svarta mjuka stora vingar
Som är kapabla till att bära mig över djupet
Och starka nog att hålla mig svävande
Trots dragningskraften där nere i svärtans avgrund

I ljuset från mina ögon
Ser jag en mur som jag följer söderut
Med kraftiga vingslag
Efter ett bra tag blir mörkret djupare men mjukare
Känns som sammet
Och jag blir varse en vacker gatlyktas milda sken

Mjukt landar jag på gatlyktans blå lamphuvud
Och tackar min lyckliga stjärna
Att även denna resa slutade väl

Här ska jag nu bli sittande en stund
Och hålla utkik efter dig
När du kommer gående ändes vägen


© Nina 2003-07-01