Inte ett ljud mer än stillhet och lugn.

Inte en tår som ligger där inne och bränner.

Inte en avgrunds saknad som når botten

Inte ett skri av frost i skärande förtvivlan

Ingen ångest fylld sömnlös drucken natt

Förgreningsverk av prunkande klorofyll 

Lycka är livet, ta inget förgivet

Tiden var förgänglig i vår förgrening

Nu ger vi oss åter ut och fångar livet i blom

Vi lyser sagolikt med vida vingar i vår vind

Han lägger en kupad mjuk hand om min kind

Vår lycka, han drar mig till sig. Håller om.

Han älskar mig. Vår rikedom. 

Han kysser in sanningen i mig

I mig

I mig

I mig