jag går nu

fram till mitt enda fönster

mot gatan

solen har inte gått upp

men jag

ser allt så gnistrande klart idag

färgerna

är så avgränsande starka och

den skira grönskan

gräset

lyser bara mer intensivt

än i fjol

det är inte längre vårvinter säger jag drömskt

jag kan nästan

se dig redan nu där du vänder in

på uppfartsvägen

och plötsligt är jag tillbaka där igen

med de

-

himmelsblå tapeterna

med vit vertikalt slingrande dekor

lärkan som sjunger

i den största av björkarna

solen värmer

doften av nyslaget hö tränger in genom

det halvöppna fönstret

gubben Ståhl bryner lien

han är dräng hos mjölkbonden i byn

också snäll och gladlynt

han men

den svarta hingsten

som står och tuggar hö i trädgården

är jag rädd för

han är vild och galen

endast drängen farbror Ståhl

kan hantera den

hör faster lägga på skivan

Sjung och Le”

med Elsy Lindgren

-

en vinylsingel

hon letat fram bara för att

uppmuntra oss

en morgon som denna

1839 e.Kr