Den nya människan är en fågel på väg till själv utrotning.

Jag försöker från idag avvänja mina fåglar tämja med ostbitar, de är ett par skator gamla på 2 år.

Dem är mycket ledsna för att en flock mås åt deras ägg i trädet med fyra våningar fågelbo byggdes på nivåer i hägg trädet, nu lilla Kouki och Kokko nickar med näbben uppåt i förbannelse syfte, ost bitar ligger kvar, bara om jag går och pratar med dem kommer sakta och ledsen och tar en bit från min hand, igår Kouki svävade och flög baklänges som jag trodde är en lite drönare.

Vem har sagt att det inte finns sorgen förmågan i den lilla flygande näven med fjäder.

Dem känner vittring på mig så att när jag går ut, med soporna eller är på väg till tunnelbana följer efter mig från gren till gren bland parkens trädpartier av minst 10 sorter gamla mellan 50 -100 år.

Det är högsta respekt och familj kärlek förklaring, Vördnaden om mig är ömsesidig.

I Sverige fåglarna respekteras inte av många i storstad människor som har vant sig bo ett pippihus av glaspartier för sig själva, brutaliseras och förvildas de själva i alla ålder och klasyrke.

Så att mellan civilisationsnivå och tacksamhet är stor skillnad mellan en storstad människa och en fågel allt det med trenden när välkomnades icke lojala entreprenaders som besprutar och förpestar svenska mark, både i livsmedel förpackning och pyramidala näringstillskott. Internet hälsobrunnen, där kaustisk såda och andra ökar procent på cancer som ger vinster för insamlingen på bidragen…( källa: en läkare med uda namn)