Och Häxan lösgjorde sig från banden som fjättrade henne kring pålen, hon tog ett djupt andetag - det djupaste - så blåste hon ut elden.. Hon klev ner från högen av kvistar och ved - de glödde milt och stilla.. Hon tog sakta armarna och händerna mot skyn - tittade upp - blinkade mot sitt himlavalv - så spratt hjärtat upp i ett leende - och hon gick värdigt iväg med högburet huvud...

När hon kommit bakom kröken av ett elakt hus - började hon dansa gatan fram... Ingen eller inget skulle låte henne smaka elden igen. Endast av glädje ska lågan tändas - och den ska aldrig dö...

"Det står ett ljus i mörkrets vrå
och ger känslorna ro
Nu behöver jag aldrig mer vara rädd
Ty ljuset är med mig i alla mina livsdagar"
DominiQue 8 el 9 år

© DominiQue NVC Costa  2 maj 2012 - 2 maj 2017

(foto, selfi 2015)

VARMT TACK OM DU LÄSER OCH APPLÅDERAR, FEEDBACKAR OCH BOKMÄRKER - Lovelight till mina SkrivarVänner och läsare.
JAG TACKAR ÖPPET HÄR I TRÅD, EJ I MAIL, LÄS GÄRNA MER:
https://www.poeter.se/Las+Text?textId=2043121