Vi var i Berga igår,
satt ute i solen på caféet
och drack kaffe
och åt våfflor med sylt och grädde.

Jag njöt när jag kände
hur värmen spred sig i kroppen
och att jag fick tina upp
efter många kyliga majdagar
- äntligen!

Sen ville jag
gå in på loppisen intill
och titta runt lite
medan följeslagaren
föredrog att sitta kvar i solen.

Jag gick runt därinne en stund,
roligt att titta
men inget som skulle få följa med hem
- trodde jag,
sa tack och hej då.

Men innanför dörren
på ett litet bord
fanns ett gipsföremål
som fångade mitt intresse,
det var en kristusgestalt.

Jag tog upp den,
vände på den för att hitta ett pris
men där fanns inget,
så jag gick tillbaka in i butiken
och frågade om priset.

Men han har ju inga händer
fick jag till svar.
Nej, jag ser det,
kanske kan jag få köpa den billigt
frågade jag.

Du får den, blev svaret
om du behöver den.

Jag behöver den svarade jag, tack!
och visste i det ögonblicket
att det var precis det jag gjorde.

Och Kristus
kan ju få låna mina händer
om han skulle behöva
någon gång.