Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En sorts historia. Nu vill ju en del hävda att jag ljuger ibland. Men de kan då inte ta mera fel. Jag diktar ihop min egen sanning. De flesta som skriver fiktion gör på det viset. Även om det kommer som en sådan där överraskning.


Flugan




Det var en gång en ung man som blev överraskad då han hörde någon påstå att han hade skitiga byxor. Han kunde väl vara någonstans mellan 18 och 75. Han tittade på den personens egna byxor och gned sig sedan om hakan en stund innan han svarade tämligen lugnt.
- En del människor betalar dyrt för sina jeans. De är då tvättade med stenar i maskinen, deras byxor har hål vid knäna och ser en smula använda ut. Men det sättet att köpa och bära så dyra jeans är passé.
- Är det? Frågade då den andra personen.
- Jo, svarade mannen och log. Skitiga byxor är det senaste, förstår ni. Det är högsta mode nu.
Det var i en park det hela utspelade sig, i foajén. Hotellet samtalet tog form i hette just Park. Det här var i huvudstaden, för nu så länge sedan. En kvart eller tre. Alldeles intill KB faktiskt. Om man nu räknar Östermalm som 'ett enda stort fält'. På kartan finns det i allafall. Även om en del säger ibland saker som 'det finns väl inte på kartan'. Men just hotellet finns, eller fanns ändå precis då. För ett tag sedan. Det var en solig dag om sommaren, fåglarna vet jag inte om de kvittrade just då. Men måsarna skrattade vid Nybrokajen och skiljde ej på infödda och turister då de flög omkring och släppte sina som vita visitkort från lagom hög höjd och så retligt utom räckhåll.




Prosa (Kortnovell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 319 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2017-06-06 08:50



Bookmark and Share


  ULJO
Intressant
2017-06-07

  limerick
Din text lever och jag ser allt framför mig även om det är påhittat. Bravo!
2017-06-06
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP