"It's a sad and beautiful world"...
..Så sant som det svider.


En drill i hjärtmuskeln slår sig fri, blåsbälg i dur, & fjärilar far i dess blodfyllda nätverk, vid tanken på allt det vackra som man oftast hastar sig förbi, med blicken djupt fokuserad i den lerigaste pölen man kunde hitta.

Jag är tacksam över de ögonblick då jag lyckas se hela tavlan, & inte bara blänger på ett hörn i ramen.
Att till & med få bli trollbunden i närmre kontemplation, över de mirakel & den skönhet som föds & dör i vårt universum. Från det minsta till det största.

Det är en i sanning vacker värld,
all dess rikedom i nyanser & former, dess omfång av formidabelt självklara fysiska lagar & system, följt av den bottenlösa mystik i det som vi ännu inte nuddat vid i fantasin.
Och kärlek, en kraft vars magi kan växa till gudomlighet i medvetandet hos vissa kolbaserade livsformer.
Men som också ruvar på femtio megaton förintande förtvivlan.

Ja, skönheten i det lilla till synes enkla, i det skoningslösa och i det ogripbara..
Men mina suckar blir djupare och tyngre..
><
..så fucking Ctrl Alt Del.. Det blir svårt att se det vackra för alla långfingrar...

För tyvärr så serveras det fler pungslag av misantropi & ångest från både Fan, livet, Mammon mfl, än vad det serveras hjärtedrillar.

Du tragiska värld, ...abominabel från din belägring...
såg du någonsin vad som var fara på färde?

"Life is whittled*Life's a riddle*Man's a fiddle that life plays on
When the earth quakes*Life's a mistake all day long...
Don't take my word*just look skyward..They that dance must pay the fiddler"

(Moder Gaia, dina barn förblev barn.I en värld som var för stor för ett barns förstånd.)

Jag har ingen tes, men gott om små luftburna flingor av slutledningar & fragment av svar, på frågor vi snart har glömt.

Men, då jag vill leva så vill jag vara i det absoluta.
Må ord & rörelser från all tid, i alla rum, skaka mig...
..levande & skoningslöst existerande!
Alla partiklars fulla närvarande, nuets kavalkad i allehanda dekadenta paroxysmer!

Lika hett önskar jag glömskans sköna svepning, beslöja mig i omedvetenhet & ro. oskuldens tystnad. **och förvägras jag närvara i nuets kavalkad av e dekadens, låt mig då bara vara en

Arma människa, du förväntas kunna navigera ditt tungrodda jag i alla vatten, efter ett oändligt gytter av koordinater, varav de flesta endast avslöjar hur du bäst går på grund & rev.
Alla medborgares varseblivning och frekvenser löper parallellt, vissa åt alla riktningar (för att sedan sakta tyna bort i rymden, utan att någon kommer höra vad de hade att säga) , andra är på kollisionskurs med varandras.
.. Och vi arma vittnen. Suckkk!