Jag vill , vill och vill så mycket att
allt rasar som korthögen med ett "pang"!

Varför lär jag mig aldrig att ta det lugnt
istället för att köra i hundra knyck från starten.

Jag försöker tänka tillbaka i tiden ,
om jag alltid varit sådan som vill ge mer än vad
jag förmår.

Är det så att vi har detta ord som heter
"du räcker inte till" , du kan mera och mera .
Pressar dig själv trots att du säckar ihop
vilken sekund som helst.

Har jag lärt mig något av detta ?
För stunden men sen gasar man igen.

Till vilken nytta , för din skull eller vad är det
du försöker prestera . Vet du ens det själv ?

Detta ordet "lagom" ska jag ta till mig och
pränta in det i mitt huvud och kropp.

Du är bra och duktig i ditt arbete
får jag ständigt höra.
Varför kan man inte nöja sig med det då??

Denna maskin som vi måste ta hand om tills den
slutar att gå självmant.
Vi tar in mer och mer som en dator ,
slocknar den av sig själv sen, , eller . .