Jag funderar på mitt liv som är en karusell just nu i detta skede.

Jag vill bara försvinna och aldrig komma tillbaka.
Har ni en sådan känsla nån gång?

Huvudet är fullt med bomull som en kokong som vill ge upp och skrika ut sin ilska över hela jordklotet.
Varför har jag en dysfunktionell familj som bara vill andra ont.

Nu ger jag upp detta och flyttar ut till landet där min vän bor med alla sina djur som sällskap. Sedan får vi se hur mitt liv blir i fortsättningen.
Dem som blir allra gladast är mina katter som får springa fritt och jaga sina möss, fåglar och andra varelser.

Vad jag ska njuta av min tillvaro.
Jag har alltid haft en dröm att bo ute på landet med djuren intill.

Denna saga tar slut med en önskan om att vilja leva i lugn och harmoni.