än en gång möter jag rektorn

- gamle gymnasiekamrat! -

jag känner mig som phil spector

fast inte kort och kavat

rektorn försörjer familjen

uti sitt anletes svett

jag vispar runt i vaniljen

på ett rätt särpräglat sätt

vi har gemensamma minnen

likheterna upphör där

han har sitt liv på en pinne

själv är jag mest till besvär

människor ondgör sig ständigt

över min situation

de har det bra och behändigt

då är det lätt att ta ton

LARZ GUSTAFSSON  3/7 2017