Tidvis blir jag tidvis. Viss tid även tidviss; viss om att tiden, om än snabbt förliden, småningom hamnar i ett fjärran framtiden.
När tiden så är framliden till detta framtiden, är den märkligt nog bliven till något kallat samtiden.
Den framtida tiden, blir till den samtida tiden, som småningom blir till den framlidna tiden.
Tiden, är allt annat än en blid en. Mot den kämpar vi alla, den eviga striden.
Så det enda vi kan göra är att bliva vid, bida vår tid, och stillsamt bidra till den vida tid, som ständigt följer oss bredvid.
© Bo Flodin