vem sa att mod är nog
när man genar?
när man korsar ett helvete
utan vägbeskrivning
går lite vilse
påträffar några djävlar
slåss
och råkar missa skylten

ramlar faller tappar fotfäste
när marken skakar igen
underjorden rämnar litegrann
och jag
hamnar underst i bedrövelsen
med skräcken över mej
och ilskan runtomkring

benen på ryggen
tappar orken
jagas av osynliga demoner
jagas vilse
jagas sönder
i all världens älskvärda mörker

hade önskat mej
en ängel, ja tack
en ängel att vara lite vilse med
när modet inte räcker
hela vägen