elle parle de sa vie parisienne
och i den här skottväxlingen
förblir mycket osagt

hon har kläder på sig nu, som få
och som jag såg henne sist
ser jag henne aldrig igen

et non, merci, inget mer kaffe nu
vi är klara här
jag fick tillbaka mina skor men vill inte springa än
hon äger de här kvarteren, de är hennes

jag frågar om hon hellre aldrig hade träffat mig
hon vet inte och vi betalar
går längs Bd. Henri IV i humörets dalgångar
tills jag lämnar henne där, på botten

Vi stjäl en sista kyss tillsammans
jag säger att vi alltid kommer ha Paris
hon ler, det här är hennes ruiner nu
och jag, min dåre, kliver ner i underjorden

i luften krockar ett au revoir och ett adieu
och jag korsar Seine från norr igen