nu vadar man, närmast simmar man, genom ljungblommens ögonbedövande prakt medan lungorna andas honung
återigen så här i augusti
återigen
som min lille pojke när han var fem

- känner du, pappa, håningen - hör du binas surr

jo, du min pojke, du som nu är över fyrtio, jo, jag andas håningen, jag ser binas flykt
fast surret hör jag inte längre
men jag minns hur det lät
du käre vän