Amanda satt med en krans i håren,
som ängel mild och som ros om våren.
När Herman henne sin trohet svor.
- men falskhet i hennes hjärta bor.

Amanda gångar ej ner till parken
låter sig ej läggas ner på marken,
det var en annan hon tyckte om.
och det var därför hon inte kom.

När Herman går dit Amanda bodde,
så fick han se, vad han icke trodde,
och när han fick sina ögon opp
fick lille Herman nästan hjärtstopp

Där var Amanda, den vackra unga
snärjer en flicka med mun och tunga
där Herman brukade söka tröst
ligger en flicka med bara bröst

Det var brutalt, men precis så var det,
till lille Herman Amanda sade:
”Ja, som du ser har jag fått en tjej.
Hej då, nu har jag fått nog av dig!"

Och Herman dignar då ned till jorden.
och snorren slaknar av de där orden!
Amanda stötte sin Herman bort
och hans historia blev mycket kort.

För Herman gångar sig ned till stranden,
och söker släcka den svarta branden
ett bittert rus gjorde Herman klen
han fyllde byxfickorna med sten

Till alla män i dåliga läger
som tror att ni era kvinnor äger,
tänk om det tager ett sådant slut,
som lille Herman som vadat ut

Men plötsligt Herman for ur sin bubbla
plötsligt han ångra sig men han snubbla .
för det var byxan som var för lång
kanske är detta en sorglig sång?

Amanda skrattar för hon är fri nu
och aftonklockan har slagit prick sju
hon är så lycklig och känner frid,
den jävla Herman tog upp all tid

Nu Herman ligger så blek och sover
på en sjöbotten, det är game over
det gör detsamma om man är man
man måste göra så gott man kan