Hon kommer tillbaka efter några timmar med en gräslig limegrön hatt med röda fjädrar och stora gula solglsögon och det är säkert hennes tioende klädbyte för dagen och den här gången verkar hon också ha tappat sina byxor och trosor på vägen för man kan se hennes fitta virvla fram under linnet,
Jag låter min blick dansa över håret som hänger som vita streck över de vassa bleka axlarna,
Över de tungt nerknarkade ögonen som synar rummet efter nya kickar och tatueringarna som krälar över ben och armar som om dom ville resa sig upp och fly den föråldrande huden,
Över fötterna som smekt marken i varje gathörn i det här landet, som lekt sig fram över bargolv och efterfester men aldrig kunnat nå fram.

Vart var du, min kaosprinsessa? Vart var du när technomusiken vibrerade som en orgasm över staden och alla humanahipsters på möllan
Technomusiken som älskade med öron, öron som besvarade kärleken med att omfamna ljudvågorna som om det vore svaret på alla våra frågor -- åh technomusiken!
Som sjung tag i våra kroppar och vägrade släppa taget förrän vi svettats ut varenda centiliter av meningslöst skitsnack
Säg mig, min kaosprinsessa, vart du var när musiken spelades bara för dig?

Vi har låst in oss i Hassans lägenhet och det är som att tiden står stilla, som att vi fastnat i en spottloska medan världen rusar iväg utanför väggarna och samtalen snattrar som fyrverkerier över borden och hon springer fram och tillbaka, hit och dit, bort och sen tillbaka igen, hela tiden med nya kläder och karaktärer hon testar och hon är så förbryllande vacker i sin trasighet och sin imperfekta perfektion -- och det mest fantastiska med att hon står i dörröppningen är att hon står i dörröppningen och hon lér när hon säger att vi måste fördärva oss vid varje chans, att flaskorna måste bli urdryckna och zip-påsarna tömda innan vi slutligen kan bli fri och förevigt unga ska vi leva,
förevigt unga ska vi dö

Och jag undrar, min kaosprinsessa, vart du var när jag under min jakt exploderade i ett våldsamt skimmer över himlen och föll ner som sotstoft över gatorna och falafelhaken
När livet penetrerade mig som ett spjut genom vampyrens bröstkorg och fick mig att frysa till is mellan det vitmålade taket och väggarna - som bevarade rummet, som bevarade mig, som bevarade mitt liv prydligt nerpackat
medan mina förhoppningar trängde sig fram genom persiennerna och sträckte sig längsmed väggarna som tentakler från en klarblå himmel, sträckte sig efter mig långt in på småtimmarna
Så säg mig, min kaosprinsessa, vart du har varit i hela mitt liv och du svarar: "jag kom hit så snabbt jag kunde,
nu ska jag bara härifrån"