Sverige en döende flagga

För mig har Sverige allrid varit en döende flagga. Sedan de tog mig när jag var 5 år. Först Barnhemmet där vi blev så otroligt kränkta. Vi var inte värd dammet under skorna. Grät vi och längtade efter mamma blev vi påklistrade en lapp där det stod ,pojkar gråter inte ni är fjoliga flickor. De klädde oss i klänningar när vi diskade. De ställde oss på en linje så potensiella föräldrar "skulle" titta på oss. Vi blev behandlade värre än djur. Sedan blev det fosterföräldrar där man blev våldtagen i så många år.
Försökte Sverige hjälpa när jag kom ur detta helvete? Inte ett dugg. Jag fick panikångest vid 12 årsåldern. De visst inte ens vad det var. Det klart att det traumat skapade grogrunden för detta helvetiska. Socialdemokraterna ville inte ens att vi skule få någon ersättning. Till slut kom de fram till 250.000 kronor. Dessa blodspengar var inte mycket för ett förstört liv.
I dag genomsyras Sverige av en sådan orättvisa. Tänk bara på dessa Iphones invandrare får. Familjen levde i Vrigstad och socialsekretaren i Sävsjö sa att ni behöver ingen telefon. Det finns grannar. vi var då en familj med fyra(4) barn. Genom att vi inte hade telefon visste jag inte att min far låg på sjukhuset i Jönköping,han dog innan jag fick träffa honom. De ringde till en granne och sa detta.
I dag så fallerar ju Sverige på de flesta håll. Vården,skolorna,det finns inga pengar till något. Men invandringen finns det pengar till. Tänk om jag hade f ått den uppmärksamhet dessa människor från andra sidan jordklotet får. Hade det kanske varit lite bättre. Men se Sverige bryr sig inte om sina egna.
Så det är signifikativt med denna döende flagga. Varför fick inte jag ett liv som alla andra? Varför skulle jag straffas så oerhört?

Bo Grapenskog